Javelin/AMX -73
Min ögonsten!
Allting började en iskall vinterkväll i Osby den 27 februari 2006. Jag, min flickvän och hennes bror skulle gå en tvådagars kurs i ”kallvattensfisk-hållning” som vi var tvungna att gå för att få lov att sälja dammfisk på den handelsträdgård som vi jobbar på.
Väl framme i Osby kände vi för att svänga in på en bensinmack för att tanka bilen och oss själva efter en lång bilfärd.
Tanken att skaffa lite trevlig kvälls litteratur föll över mig så det blev en liten titt ibland biltidningarna.
När jag började bläddra i den senaste Bilsport Classic stannade jag plötsligt till på en sida.
Tre grymt snygga bilar som jag inte visste namnet på stod uppradade jämte varandra ute på en äng.
Eftersom jag har ett stort bil intresse, särskilt muskeljänkarna men även andra bilar så blev jag väldigt farsinerad av dessa ”udda skapelser”!
De bilar som stod högst på min lista då var bland annat Plymouth Roadrunner -71-72,
Camaro -70-73, Challenger, Charger och några till men dessa, dessa var något alldeles extra som farbror Werther hade sagt!
Deras utseende liknade inget annat. Deras front som ser ut som ett hungrigt gap redo att svälja det mesta, deras former som för tankarna (I alla fall mina) till en välsvarvad kvinnas kurvor och deras otroligt snygga inredning med bland annat den svängda instrumentbrädan.
Den kvällen lärde jag mig tre nya namn inom bilvärlden men som tydligen nästan inga andra känner till: American Motors Corporation (AMC), Javelin och AMX!
Tidningen införskaffades och jag sög i mig allt som fanns att läsa om dessa bilar.
Jag blev helt såld, nu var det inga ”Dodgar”, ”Plymouthar” eller ”Chevor” som gällde längre.
Nej, nu gällde bara en sak: AMC!
Som den trogna Blocket.se och Usabil.nu surfare jag är började det långa sökandet efter min AMC Javelin.
Och nog dröjde det, inte en enda fanns att finna. Konstigt tyckte jag, så ovanlig kan den väl inte vara? Jo, tydligen!
Men så en dag dök den upp, en lila Javelin/AMX -73:a.
Visserligen med dålig timing för jag hade det ganska knapert ställt just då.
Men ivrig som jag var ringde jag och snackade med försäljaren och jag fick fler bilder skickade till mig och jag sög in vart enda kvadrat-millimeter av dessa bilder.
Slutligen visade det sig att det var en av de tre Javelinerna som var med i tidningen jag hade köpt.
Mitt köpsug låg på topp och blotta tanken på att någon annan skulle hinna före och köpa bilen gjorde mig galen. Men som sagt så hade jag det lite knapert just då så hur hemskt det än kändes så var jag tvungen att låta bilen passera.
Tiden gick och tiderna förändrades och under tiden hade jag begett mig ut i mitt privata korståg efter min morfars första bil, en Hudson Terraplane -38:a.
Efter många om och men pekade det mesta åt att den hade blivit skrotat under 50-talet men mitt hopp består. Och efter att ha blivit snuvad på chansen att köpa en identisk Terraplane med den som min morfar ägde tröttnade jag.
Och när jag blir trött och på dåligt humör brukade jag alltid kolla i min speciella mapp på datorn där jag hade sparat alla bilder på mina favorit bilar.
Vad får jag syn på då om inte den där lila Javelin/AMX:en igen!
Min Mormor stoltserar framför deras Hudson Terraplane -38:a!
En liten röst började viska långt bak i skallen på mig: tänk om den finns kvar?
Efter bara några timmar funderingar bestämde jag mig för att kolla upp det hela.
Jag började med att rota ibland mina gamla biltidningar tills jag till sist hittade rätt.
Letade rätt på vad ägaren hette och sökte sedan på Eniro.se men utan resultat.
Jag sökte på registrerings numret på vägverkets hemsida där jag då fick reda på att samma kille fortfarande ägde bilen. Ett glädjande besked må jag säga.
Nu gällde det bara att få tag på honom men hur jag än sökte så var det kört, han fanns inte med på någon sida på nätet. Det enda jag fann var en massa andra människor med samma efternamn.
Det jag gjorde då var att lyfta luren och började ringa alla med samma efternamn och som bodde någorlunda i närheten av den adress som nämndes på vägverket.
Det kändes riktigt kul att ringa och fråga folk om det är dom som äger en AMC Javelin?!
Ingen fattade knappt vad jag menade.
Efter många förvirrande samtal svarar då en gammal farbror och när jag ställer samma fråga till honom som till de andra svara han: Nä, det är min son som äger den!
Överlycklig av att ha hittat rätt ber jag om telefon numret.
Ni kan tänka er hur förvånad han blev när det ringer en kille och frågar: Hej, är det du som äger en Javelin och isåfall, är den fortfarande till salu?
Efter att ha presenterat mig och berättat att jag har snackat med honom förut om Javelinen kom vi fram till att bilen fortfarande var till salu och att jag skulle köpa den.
Efter en liten kort väntan på att snön skulle försvinna blev det till sist en resa upp till Eskilstuna och den 9 mars 2007 blev den lila Javelin/AMX:en till sist min!
När man nu har ägt AMX:en i snart 2 år och nästan lyckats smälta de intryck som denna bilen ger mig (blir lika förälskad varje gång jag ser den) så har jag börjat få upp ögonen för alla de andra underverken som skapades av AMC.
Tror inte att det har funnits någon biltillverkare som har lyckats göra en sån grym sportbil av en ”gubb-bil”, jag talar naturligtvis om den legendariska S/C Rambler -69!
Wow, om man ändå ägde en sådan eller varför inte en Rebel Machine!
Fast icke att förglömma deras vardagsbilar som till exempel min favorit Gremlin eller Pacern eller varför inte en Matador -74!
Nog är det något alldeles speciellt med AMC:s bilar och en sak är säker: AMC var före sin tid och tyvärr var det väl det som blev deras fall!
Jag är iallfall fast i AMC-träsket och jag hoppas att jag aldrig kommer ur det, för vad hade jag varit idag om jag inte hade köpt den där tidningen, den där kvällen i Osby för ca 3 år sedan?
Antagligen en vilsen själ som alla andra som undrar vad det var som brummade förbi.
Var det en Camaro? Nej. Var det en Mustang? Nej. Var det en Challenger? Nej!
Det var en Javelin/AMX ifrån American Motors Corporation!
Vad är det?
Din Studio design
Copyright © 2003-2009 Svenska AMC/Rambler Sällskapet All rights reserved.