Georg Ward och hans Classic!
Tänk vad en Rambler kan göra! Bara att få se en Rambler komma rullandes kan vända hela ens dag upp och ner fast självklart på ett positivt sätt.
Detta hände mig den 22:e juni i år (2012).
En helt vanlig dag på jobbet, jag kände mig lite trött och sliten efter att ha ränt runt i växthusen på Gardencentret där jag jobbar och jag kände att jag behövde fylla på vätskeförrådet.
När jag så kommer gåendes på kundparkeringen på väg mot personalbyggnaden får jag plötsligt syn på en otroligt vacker och intressant bil.
Det kändes som om tiden stannade upp för jag stod kvar och tittade på bilen medans den svängde in på kundparkeringen och parkerade.
Jag tänkte för mig själv, ”det där ser ju banne mig ut som en Rambler…visst fan är det en Rambler!”.
Plötsligt slog det mig och jag kände mig så jäkla dum!
Jag hade ju för f@n bestämt träff med en stolt Rambler-ägare vid namn
Georg Ward.
Snacka om blackout!
Första gången som jag kom i kontakt med Georg Ward var 2009 på
Västkust-Träffen och det var även då som jag föll pladask för (enligt mig) en av bilhistoriens snyggaste front, nämligen Rambler Classic -63. Se och häpna!
(Läs om Västkust-Träffen 2009 i Rambler Revyn nr4 2009)
Rambler Classic 1963 skilde sig helt ifrån tidigare årsmodeller och var även den första bilen sedan 1956 som AMC hade designat och byggt helt ifrån ”scratch”.
Modellen är framtagen av AMC’s kända designer Edmund E. Anderson som strax där efter gick i pension.
Detta var även första bilen vars design vart influerad av AMC’s kommande designchef Richard A. Teague.
Classic och Ambassador delade samma kaross och hjulbas. Det som skilde dem åt var utvändiga kromlister och standardutrustningen som t ex motorn.
Classic kom med en rak 6-cylindrig motor på 3,2 liter (195,5 cu.in) som standard.
Under mitten av modellåret kom en nyligen framtagen V8 på 4,7 liter (287 cu.in) på 198hp som tillval till Classic.
Detta modellåret var även fyllt med en hel del nya design och konstruktionslösningar som t ex svängda sidofönster.
Ett helt nytt sätt att tillverka karossen på togs fram vilket bidrog till att hela 52st komponenter uteslöts, bilens vikt minskade och väghållningen förbättrades.
Den kända amerikanska biltidningen Motor Trend Magazine utnämnde Rambler Classic till årets bil 1963.
Tyvärr blev det inte av att jag lärde känna Georg särskilt väl under Västkust-Träffen men hans bil etsade sig fast på hornhinnan min och jag fick tagit en hel del bilder på den.
Några år senare på våren fick jag ett samtal ifrån Georg.
Det kopplade inte direkt hos mig vem han var men sen kom jag att tänka på hans Rambler och då klickade det.
Han ville bara säga att om jag någon gång har vägarna förbi i Blekinge kring hans hemtrakter så var jag varmt välkommen att svänga inom och hälsa på.
Självklart vill jag hälsa på om jag är i dom faggorna svarade jag.
Tiden gick och tyvärr blev det inga resor nedåt landet.
Så en dag nu i våras fick jag ett telefonsamtal, det var Georg Ward igen.
Den här gången ville inte han att jag skulle svänga förbi honom, nu ville han svänga förbi mig istället.
Han berättade att han hade köpt klubbens kalender och tyckte att den var väldigt snygg och välgjord och undrade om det möjligtvis kommer att göras en till 2013. Om så är fallet önskar han att få bistå med ett bidrag men att jag skulle sköta fotograferingen.
Självkart, vem kan säga nej till att få plåta en Rambler?!
Tid och plats bestämdes och här står jag nu på kundparkeringen till mitt jobb helt i ”stand-by ” läge och beundrar en Rambler Classic -63.
Jag går fram till Georg och välkomnar honom och förklarar min situation men att inget har förändrats, här ska fotas Rambler.
Men först måste vi lokalisera kameran. Efter några samtal visar det sig att min sambos bror har kameran hemma hos sig och att han precis råkar vara hemma.
Ja, då blir det väl till att åka Rambler säger jag till Georg, men det kommer inte att bli någon omväg för platsen där jag tänkt vi ska fota bilen på ligger åt det hållet också.
Vi bänkar oss i bilen och Georg vrider om nyckeln…aahh det är något alldeles speciellt med dessa sexor. Ljudet ger en rysningar och det börjar rycka i smilgroparna! På vägen passar jag på att fråga Georg lite om hans käraste.
Han berättar att han jobbar som ”finsnickare” och någon gång 1999 var han iväg och skulle köpa virke på ett ställe i Blekinge.
Medan Georg stod och pratade med ägaren till stället kom det på något sätt på tal om att han har en gammal bil som han skulle vilja bli av med.
Han visade Georg bilen som då stod dammig uppe på en loge intryckt ibland bråte och skräp.
Georg tyckte i all hast att det såg ut som en Mercedes men upptäckte att så inte var fallet.
Han fattade tycke för bilen och tyckte att det var synd att den skulle stå här och förfalla.
Han köpte bilen och släpade sen hem den till sig.
Hans kärlek till bilen har bara vuxit och man märker på honom att han är en aningen blyg men ack så stolt ägare till en av få Rambler Classic -63.
Han berättar att det har varit en hel del jobb med att få bilen i det skick den är i idag och att han även har fått bytt motor en gång. Idag sitter det en 232:a rak sexa.
När vi väl har hämtat kameran och sen ställt upp bilen vid den tänkta platsen är det då dags.
Massor av bilder tas och folk ifrån omgivningen stannar upp och kollar frågande vad vi håller på med och säkert undrar dom för sig själva vad det är för en vacker skapelse som vi har ställt upp för beskådning.
Vi tar oss även till några andra platser för att fota och när vi till sist känner att vi är klara säger Georg att innan jag åker ska jag bara stanna till på erat Garden Center och köpa en blomma. Jag frågar honom om han har åkt hela vägen ifrån Blekinge endast för att få sin bil fotad?
Han svarar att han har en släkting i Kinnarumma inte långt härifrån som han hade tänkt hälsa på men det visade sig att släktingen inte hade tid när det väl var dags.
Men vad gör det säger Georg, Det är ju ändå en trevlig liten utflykt och jag har ju den stora äran att få köra Rambler!
Snacka om go inställning. Så länge man får lov att köra Rambler så går allt bra!
Så efter att ha vinkat av Georg Ward och hans undersköna Rambler Classic är det bara till att återgå till sitt arbete igen men inte som en trött och sliten knegare utan en glad, upprymd Rambler-fanatiker som precis har fått gjort det han älskar mest! Åka Rambler tillsammans med likasinnade personligheter!