Det är den 20:e maj 2010 och jag sitter i bilen på väg till ett litet samhälle vid namn Timmele strax utanför Ulricehamn.
Vad kan det möjligtvis finnas att se i Timmele kanske ni undrar nu mer än att TV-profilen Martin Timell härstammar här ifrån.
Jo, här bor nämligen en herre vid namn Hugo Isaksson tillsammans med sin hustru Doris och det som är så speciellt med dem mer än att de är jättetrevliga och att de bjuder på jättegoda bullar vilket jag kom att erfara är att de 1964 köpte sig en splitterny Rambler Classic och att de än i denna dag har den stående i sina ägo.
Hugo möter mig på deras garageuppfart när jag kliver ur bilen och vi börjar genast att snacka väder och vind som vanliga människor gör för att fylla ut tystnaden när de träffas!
Nä, skämt åt sido, först och främst är vi inte några normala människor, vi är ju båda ett par ”Rambler-Freaks” och för det andra så fanns det ingen tystnad som behövde fyllas ut, Rambler-snacket tog vid direkt vid handskakningen.
-Hej, vart har du din pärla?
-Ett ögonblick så ska jag backa ut den!
Han öppnade garageporten och där stod den, en djupblå Rambler Classic –64:a, vilken syn och vilken känsla, bara tanken på att den har haft sitt tillhåll här i hela sitt liv och tillhört samma familj under denna tiden väckte verkligen en del tankar i än själv.
Vad är det som gör en Rambler så speciell så att man behåller den så länge?
Tröttnar man aldrig på den?
Varför just Rambler?
Eller är det bara så att Hugo själv är en ”knäppgök”?
Skulle inte tro det!
Hugo berättar för mig att vid huset dom bor i drev dom en bensinmack och en bilverkstad ifrån 1959 fram till 1994 då dom lade ner det för att det var för krävande.
Lustigt nog fanns det inte ett spår kvar ifrån den tiden, att det har varit en stor uppfart med bensinpumpar där det nu är en fin gräsmatta och välansade trädgårdsland var svårt att förstå.
En rolig parentes är att när vi stod och förkovrade oss i Rambler snacket samtidigt som vi inspekterade hans Rambler stannar det till en Mercedes på gatan och kvinnan vid ratten öppnar dörren och ropar till Hugo.
Jag måste tacka dig för det arbete du gjorde för några år sedan på denna bilen, underredsbehandlingen håller än idag och den är så välgjord.
Hugo tackar för komplimangen och menar att han utförde bara sitt jobb så som det ska göras.
Kvinnan tackar ännu en gång och kör sedan vidare.
Hugo måste verkligen ha varit en meckare att räkna med när till och med hans gamla kunder kör förbi för att tacka för väl utfört arbete. Jag var bara tvungen att föreviga detta ögonblick med kameran.
Han berättar också att han jobbade som lantbrevbärare en tid och körde då bland annat med Ramblern trots att den inte är högerstyrd, det måste ju ändå ha varit den vackraste postbil som någonsin har rullat på våra svenska vägar!
Ett annat yrke som har präglat både Hugos och Doris liv är taxi branschen. I flera år körde de taxi i Timmele med omnejd och då även som skolskjuts men dock inte med Ramblern.
Men det var på grund av detta yrke som Ramblern kom in i deras liv.
Eftersom de körde taxi så var de medlemmar i Västragötalands Droska Förening och någon gång i slutet av 50-talet hade föreningen möte och då fick Hugo nys om märket Rambler eftersom det var ett av de vanligast förekommande taxibilarna på den tiden på grund av deras uthållighet och driftsäkerhet, inget kunde knäcka en Rambler!
Han berättar att det även kördes en del Hudson och Nash i trakterna som taxibilar.
Han blev såld på märket och det slutade med att han beställde en Rambler Classic 1964 av återförsäljaren Firma Gösta Björkman i Borås och en tid senare fick han åka ner till Trelleborg för att ta emot bilen vid hamnen.
Prislappen på bilen var då 22200:- riksdaler och de flesta skakade på huvudet åt Hugo när han kom rattandes i sin Rambler, varför köpa en sån dyr bil när man t ex kan köpa en Amazon för bara 13000:-?
Svaret är: RAMBLER- Say the name and you say QUALITY!
Och det säger Hugo än idag, “Något finare att köra får man leta efter, den har alltid varit så pålitlig och så underbar att köra”. Vi har bland annat varit nere i Europa med den och då med husvagn på dragkroken, vi var bland annat i Tyskland, Österrike och Schweiz i juli månad 1967 säger Doris.
Bilen har idag rullat ca 21000 mil och troligen kommer den få rulla ett antal mil till och då fortfarande inom samma familj för Hugo nämner att hans ena sonson som är knappt fyllda arton är intresserad av att ta över den vilket låter underbart.
Kom aldrig att säg att Rambler är en ”gubb-bil”! Hugo var bara 35 år gammal när han köpte den och nu 46 år senare är hans barnbarn ute efter den, det ni!
För några år sedan visade Hugo upp Ramblern för mannen han köpte den hos, Gösta Björkman som idag tyvärr är bortgången.
Gösta trodde knappt sina ögon när han fick se bilen igen, den ser ju precis ut som den gjorde 1964! Hugo berättar att Gösta gick och klappade bilen när han fick se den.
1995 besökte han Euromeet som då hölls i Skara och han vann då 3:e pris i klassen ”Rambler 1958-69”.
Hugo har varit medlem i SARS sedan minst 15 år tillbaka med medlems nummer 319 på ärmen och han blev väldigt glad för att får visa att märket Rambler fortfarande är ett av de mest driftsäkra märkena som har funnits genom tiderna och att han själv är en trogen SARS-medlem och inte minst en RamblerMan!
När jag lämnar Hugo och Doris tänker jag för mig själv:
När jag har kommit upp mig i åren och jag endast har en mager pension att leva på så vill jag vara som Hugo, en man som kan vara stolt över sina utförda arbeten genom livet, har sin underbara livskamrat vid sin sida och sist men inte minst, att få vara en stolt Rambler ägare!
På återseende/Charles ”The Machine” Alvarsson